Storlek vs storlek?

Jag är en sån där av big size storlek. I min värld  är jag inte så stor som i klädtillverkarnas värld.
Såg en annons från B´Chic. Stora storlekar. Helt ok kläder.

Men jag vill också kunna köpa de kläder som jag vill.
Storlekarna varierar väldigt mycket från olika plagg, tillverkare etc. Det är inte ofta som 2 kläder i samma storlek är lika i storleken.

44 kan vara apliten eller ok.. Ofta väldans liten.
Men så kan man hitta stl 40 eller 42 som är ok?

Jag är stor. Men jag vill inte klä mig i presenningar.
Jag kämpar för att gå ner i vikt. Vill inte bli skelettliknande, men jag vill också kunna klä mig snyggt. Utan tält. Utan den där ångesten när inte ens stl 44 räcker utan man måste in och rota bland XXL eller t o m ännu större... Hrrmmm..

Känner mig lite gnällig faktiskt. I mitt jobb som vårdadministratör har jag ett antal ggr fått skriva i patientjournaler att patienten "rasat i vikt". Känns konstigt, men det skulle jag faktiskt vilja. Tänk att kunna "rasa" i vikt. De där jäkla 30 kg som sitter som ett satans klister.

Är så himla sugen på att ge mig ut och springa. Tänke att kunna springa genom skogen, över stock och sten. Känna vinden i ansiktet. Pulsen rusa. Adrenalinet pumpa.
Been there, done that.
Vad stoppar mig?

Tja, till att börja med så jävlas ju hälsenan så in i bänken med mig, så den är en broms. Sen har vi ju det delikata virusproblemet just nu. Hostan är överjävlig. Lägg där till att bihålorna bråkar. Snoret tycks föröka sig i det oändliga. Hur mycket kan man snyta sig egentligen??

Men tillbaka till ursprungsproblemet i detta inlägg.
Jag är big size. Men jag gillar det inte.
Men jag accepterar det på ett sätt.

Det som jag accepterar är att just nu är jag det. Men jag tänker inte ge upp.
För jag VET att jag kan ändra på det. It just takes a hell of a lot of work.

Jag tror dock att man måste ta ett steg  i taget. Att själv sätta sina mål. Försiktigt.

Just nu tänker jag dock gå ut i solen.