En dag i taget

Ett steg i taget. Ena foten framför den andra.
Frustrationen växer när smärtan sätter in. Ignorerar den. Den blir värre.
Till slut nästan outhärdlig. Blickar ut över Zumbadeltagarna. Ser deras leenden. Min smärta är som bortblåst! Det är då jag känner VARFÖR jag kämpar med Zumban!

Jag vill förmedla en glädje. En rörelseglädje. En glädje i musiken!
Att alla kan vara med på sina egna villkor, det är så fantastiskt tycker jag!

Nu sitter jag i soffan och funderar och klurar. Hoppas verkligen att jag får hålla på med detta ett bra tag till! Att intresset hänger i hos deltagarna.
Nu är det dags att fördjupa sig i lite plugg..

Goder afton!

Idag, igår, imorgon

Idag säger jag att imorgon ska jag bli en bättre människa. Ehh.. Samma sak som jag sa igår om idag. Jomensörrusåatte..

Men för varje steg jag tar från gårdagen så är jag i framtiden och då är jag alltså egentligen en bättre människa än vad jag var igår?

Varje dag säger jag till mig själv att NU ska jag ta tag i allt det där som jag sa att jag skulle göra igår..

Det underliga är att jag alltid hittar andra saker som jag ju faktiskt kanske sa att jag skulle göra för längre sedan?

Vad konstigt det blev. Så jag tar tag i det som jag ska göra idag så behöver jag inte fundera på det i morgon. Eller?
Over and out..

Sinnesrobönen, favorit i repris.

Envisheten segrar

Lång tid har gått sedan senaste inlägget. Har haft ett stort behov, men inte vetat vad jag skulle skriva.. Så mycket ord som vill ut, men svårt att formulera.

Tankarna har virvlat runt... Mycket som har hänt.
När jag ser tillbaka på året som gått är det ett turbulent år. Förlorat en vän men vunnit tusenfalt. Har funnit en vän som är en sån där underbar person som inte bara tar och tar av mig utan ger mig så otroligt mycket! Hon finns där för mig. Frågar hur jag mår och verkligen bryr sig om svaret. För henne ställer jag upp, i vått och torrt och det känns att man ger och tar. Inte bara ger. Tyvärr har jag varit ut för så mycket skit av personer som jag tidigare trott var vänner, så jag har varit totalt urholkad.. Ledsen. Misstänksam.
Men i en vänskap snackar man inte skit om varandra. Man hugger inte den andra i ryggen. Man bryr sig om att fråga och svara. Jag är inte någon felfri människa. Gör jag fel så vill jag få veta det. I ärlighetens namn. Inte få höra på omvägar. Säg det till mig. Men detta med omvägarna har drabbat mig hårt. På frågan om och vad jag skulle ha gjort så fanns inga svar. Så... Ja, vad säger man? Jag är tacksam att dessa människor kom in i mitt liv. För meningen var att så skulle ske. Man lär sig hela tiden. Och jag är tacksam för att jag har fått lärdomar. det gör fortfarande ont  själen när jag tänker på det, men jag försöker att inte låta det påverka mig.
Jag tar ett andetag och går vidare.
Det har varit flera dödsfall.. Den senaste, Martina, fick lämna oss alldeles för tidigt. Bara 40 år gammal tog cancern hennes liv. Förbannade jävla skitcancer!! Det går framåt i skolan, sakta men säkert och nu är det bara en bit kvar! Jag har precis avslutat en 5 veckor lång praktik på akutmottagningen på Ryhov.

Tiden har gått så fort! Jag har lärt mig massor och är tacksam för att jag fick så bra handledare som har guidat mig på denna resa! Nu hoppas jag att jag ska kunna hitta ett bra jobb också. Vill ju gärna jobba med det som jag utbildar mig till menar jag! ;)

Nej, dags att ta tag i den här dagen. Börjar med att hålla ett pass Zumba Gold med mina pantertanter på gymmet, vidare till en ridtur med en rar människa och sen lite kvalitetstid med min lille son!!

Ha en fin helg!

Varm i hjärtat!

Har en vän som under en tid mått riktigt jävla apröv-kasst. Och jag har inte kunnat göra nåt. Vet ni hur ont det gör i min själ?
Jag har försökt göra småsaker för att i alla fall kunna säga att jag försökt! Och dessa småsaker har emottagits väl, vilket gläder mig!

Att se hur gnistan sakta men säkert tänds i ögonen igen, det är fantastiskt! One step at a time. Sakta men säkert.
Jag finns fortfarande här för dig och så länge du behöver mig kommer jag att ställa upp för dig!

Mitt eget lilla krisande liv tar sig sakta men säkert upp igen. Krisande? Inte begynnande 40-årskris, men väl en kroppslig kris. Kroppen protesterar vilt. Fötterna ber mig dagligen att dra åt häcklefjäll. Men jag ignorerar. Knaprar värktabletter och morrar åt fötterna. SKÄRPNING!

Inga jävla led-problem tack. Det räcker nu!
Jag tänker göra gott för att fylla på mitt karmakonto. Nån gång ska det väl bli min tur att må bra kroppsligt!


Men nu..
Over and out för idag.

Exotiska danser?

Jag kan inte släppa detta.
Vi har fått in så många olika danser från alla världens hörn.
Vi lär oss att svänga loss med höfterna i salsa, sträcker på oss i en tango, river loss i flamenco och andra danser. Vad tar vi med oss ut i vida världen?


Schottis? Små grodorna?

Snö, schnee, snow...

Massor med snö faller, virvlar, uppåt, nedåt, sidled..
Känns lite som att det RÄCKER NU!
Jag gillar snö, absolut, och jag är tacksam att det är snö eftersom hundarna inte drar in en massa då. Men allvarligt talat, det RÄCKER med snö nu!
Vi har passerat mitten av mars och nu vill jag ha vår, med sol, fågelkvitter och varm husvägg!

Just idag är jag trött.
JÄTTEtrött.

Knappt ens det utan känner mig fasen totalt utmattad. Känns som en kamp att hålla ögonen öppna..
Kaffe..
Hjälper inte med koffeinet...

Idag var det tentadags. Jag misstänker starkt att det var den som orsakar dagens utmattning.

Så..

Nya tag!
I morgon är en annan dag!

Måndaaaaaaaaaaaaag!

Säger som vår f.d hyresvärd: Det finns bara 2 dagar i veckan. Det är måndag och fredag!

Jisses, tiden springer iväg!
I morgon är det dags för ännu en dugga i medicinsk terminologi och paniken stiger när inte alla orden sitter i skallen..
Men jag kämpar!
Har skrivit upp orden på små lappar som jag går igenom. Kollar igenom övningar som E gjort åt oss. Gör glosförhör på nätet på en sida som heter www.glosor .eu.
Där kan man ju lägga in alla möjliga och omöjliga ord och få olika former av förhör på dem. Kul faktiskt!

Men nu är det dags att starta igång hjärnan för dagen. Idag väntar English Communication hela förmiddagen.

Så dags att starta upp skrivare och skriva ut dagens uppgifter!
Ikväll är det dags för veckans första Zumbapass på Huskvarna Fitness!
Men egentligen så är det så att min "Zumbavecka" startar på torsdagen..

Torsdag: Gränna
Fredag : Zumba Gold på Huskvarna Fitness
Lördag : H24Fit Club (Lång historia..)
Söndag: Öis och Gais (Japp, kör dubbla pass..)
Måndag: Huskvarna Fitness.

Sen har jag ofta lite pass däremellan då jag blir anlitad av olika personalgrupper.
Det är så himla kul att kunna ha förmånen att få hjälpa folk att må bra!
Ställde mig på en sån däringa "Tanita-våg", en våg som mäter inte bara vikten utan även fett%, vätska i kroppen, muskelmassa osv.
När jag ställde mig på den i mitten av januari så startade jag på 42 % fett.
I lördags stod den på 39% fett!

Känns HELT OK att bli av med fett. Dock kan jag känna att jag inte vill väga så mycket som jag gör, FASTÄN det visar att jag ökar muskelmassa.... Jag VET att man säger att muskler väger mer än fett, men det är ju egentligen inte heller sant, eller hur?

Det är ungefär som när man frågar vilket som väger mest, 1 kg bly eller 1 kg bomull??
Suck... Det är VOLYMEN som skiljer!
Och visst är det är skön känsla när man märker att man krymper en del! Men då vill man ju ha mer! ;)

Nä, dags att ta tag i dagen!

Det är mycket nu!

Skoluppgifter i parti och minut... Det ena större än det andra.. 3 kurser samtidigt sätter sina spår!

Duggor i terminologi varje vecka, inklusive prefix och suffix..
Tenta i anatomi 20/3.
Inlämningsuppgifter i engelsk kommunikation under tiden.

Men det är bara att ta en sak i taget!
En engelska-uppgift inlämnad. Check!
Nya ord inskrivna i glosor.eu. Check!
HLR-kurs i skolan avklarad. Check!

Puh!

Lägg därtill att min dator börjar opponera sig och tycker att den behöver vila..
Men vad gör det om hundra år?

Idag har det varit strålande solsken och det har verkligen gjort underverk på mitt humör!!
Att känna solens strålar på kinderna, höra fågelkvitter, det är UNDERBART!!

I morgon är det dags för lite jobb på förmiddagen och Diesel Hund ska få följa med! Han gör ett fantastiskt jobb bara genom att vara där.
Att se det lugn han sänder ut.
Den glädje hans besök medför, det är som balsam för själen!

Lilla blå bilen ska besiktigas (dit skickar jag min pappa eftersom jag själv ska jobba), Zumbapass ska planeras, hästen ska motioneras. Och så plugg på det!

OHHH I LIKE IT!

Men först ett allvarligt snack  med John Blund... För skallebanken är svår just nu...

Sakta men säkert!

Nu sitter nästan alla orden till denna veckas dugga i terminologi!
I alla fall idag. Hoppas de sitter lika säkert i morgon med!!

Men det är ju en annan femma..
Dags att ta tag i nästa hög med papper. Lite utskrifter kvar innan det kan kallas halvfärdigt i alla fall..

CV och cover letter på engelska är klart. Ska bara skriva ut innan det är dags att lägga det till handlingarna.
Men det finns ju hela tiden så mycket annat som känns både viktigare och roligare än det ju!

Hade en trevligt chatt-stund idag på förmiddagen med en person som liksom jag har djupa funderingar kring livet emellanåt. Under tiden hann jag sortera strumphögen... Check! ;)

Har nu betat igenom ordhögen till duggan som ligger på 132 lappar med ord, prefix och suffix..
Bara 9 st som har lite svårare att sätta sig!!
Men jag och Carina samarbetar bra, så det ska nog gå bra!!

Men nu är det dags att packa träningsväskan!
Ska till gymmet och köra Zumbapass ikväll!
Alltid kul att komma dit. Man blir alltid så bra bemött och mina deltagare där är glada och goa!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Inspiration, ja tack!

Gäspar stort där jag sitter i soffan och irriterar mig på de där ynka (egentligen) orden i terminologin som tycks vara totalt omöjliga att banka in i skallen!

Varför ska det finnas massa olika ord för samma saker?
Det gör ju liksom inte det hela lättare att få in i skallen...

Men fler och fler sätter sig och jag känner mig lättad. Men så kommer man till detta med prefix och suffix.. *morr*
Men det är bara att bita ihop och fortsätta traggla!

En kopp kaffe till och ta en sak i taget.
Jag har mina ord skrivna på kort.
Jag kör glosförhör på nätet...

Nyheterna på i bakgrunden... Annie Lööf ska ta emot alliansen i sitt föräldrahem i Maramö. Englas mamma stämmer svenska staten. En man har kört in med sin bil i väggen på sjukhus nånstans i skåne..
ALLT är mer intressant än det som ska in i skallen. Till och med Maramö!

Nej nu är det dags!!
10 ord, sen åka till hästen en sväng!

10 ord, sen belönar jag mig med att hänga tvätt.

10 ord, sen belönar jag mig med att dammsuga.

10 ord, sen belönar jag mig med att....

Ja sådär försöker jag traggla mig igenom..
Nej, tar en kopp kaffe till och funderar över ordet atelektas...

Tjillevipp!

Hjärnkaos!

Innanför skallbenet pågår stridigheter. Inte i form av huvudvärk. Än.

Tiden räcker inte till. Vilken ände ska jag börja med?
Listan med "måsten" är ofantligt lång.

Betar av en sak i taget. Tänker att " Det jag inte hinner med, det hinns inte med".
Fast i det här läget MÅSTE jag hinna med. Allt.

Massa ord som ska in i skallen.
Det ska skrivas CV.
Cover-letter, vilket är ett finare ord för jobbansökan.
Inte så att jag söker jobb, utan det är en skoluppgift.
Jag tycker sånt är SKITSVÅRT  och nu ska vi DESSUTOM skriva skiten på formell engelska..


Se goddag Herr Ångest, kom DU på besök?

Stick och brinn, för dig vill jag inte ha nåt med att göra.
Så jag ignorerar dig.

Men nu tänker jag dra till gymmet för att pressa mig till det yttersta.
Hur tungt kan jag lyfta?
Hur tungt kan jag dra?
Burn fat, BURN!!!

Jag håller på med en liten omorganisation i mitt liv.
Prioriteringar som jag trodde var bra för mig ska nu sättas åt sidan.
De har medfört irritationsmoment i mitt liv som jag trott mig kunna hantera, men det går åt alldeles för mkt energi att bli irriterad, så jag tänker släppa det från och med 23/3.

Tänker börja fokusera på annat.

De som är inblandade uppifrån så att säga, de kommer att bli lite sura och väldigt undrande, men detta är något som jag måste göra.
Jag måste hitta tillbaka till mig själv och just denna tillfälliga del av mitt liv känns inte bra.

Jag måste hitta mitt fokus. Det finns där, men det är lite dimmigt i siktet bara.

Men nu gymmet är det DIN tur att stå i fokus för mig!

Long time no see

Länge sedan jag bloggade.
Har inte haft någon direkt ork. Eller ork förresten, det var väl fel ord, men den mentala orken och inspirationen har saknats.

Mycket har hänt i mitt liv senaste halvåret och det har varit tufft att hänga med i svängarna även om det mesta som har hänt är positivt.

Skolan kräver mycket av min tid. Det är mycket som ska in i den här träskallen, men det är bara att ta en sak i taget!
Den första LIA:n (Lärande i Arbete) som vi gjorde i höstas gjorde jag på Gränna vårdcentral.
Jag var inte glad åt det först. Liten vårdcentral. Liten bygd. Alla känner alla. Typ.
Men jag tänkte om.

Och det gjorde jag rätt i, för jag trivdes som sjutton där!
Det var lätt att komma in i jobbet och man fick känna sig som en av gänget.
Kul!

Hösten innebar även förlust av vän. Eller inte vän heller. Mer kompis. Typ. Det är stor skillnad på vänner, bekanta och kompisar i min mening.
En vän är en person som man verkligen kan lita på. En person som man vet finns där. Som man vet inte hugger en i ryggen eller snackar skit om en.
Det är en person som har min tillit. Min lojalitet. Som jag ställer upp för. Som jag vet ställer upp för mig!

Men det är som så, att en del personer har man i sitt liv under en period.
Jag har haft många personer i mitt liv som kommit och gått av olika anledningar.

Hur som helst så har jag gjort valet att kliva undan från en del personer.
Det har inte varit populärt. Jag förstår att man reagerar, men samtidigt har jag önskat en förståelse för att jag gör mina val.
På vissa håll har det gått fram, men inte på andra.

Jag konstaterar mest att det är jättetråkigt att "förlora" personer så, men jag väljer att kliva framåt. Konstaterar att dessa personer fanns i mitt liv under en period. Och det var kul så länge det varade, som bacillen sa!

Jag önskar dem alla ett bra liv. Jag vill bara gå vidare med mitt liv.
Det önskar jag för dessa också. Jag har ingen som helst önskan att prata illa om dessa och jag tänker inte göra det heller.
Det jag önskar är att dessa tänker på samma sätt.
Leave it.
Jag har på denna väg mött oerhört många olika personer.
Bara i min klass har jag fått möjligheten att lära känna dessa 30-talet fantastiska människor!

Att hoppa på den här utbildningen har varit bland det bästa jag har gjort!
Visst är det tufft emellanåt och jag blir vansinnig på mig själv ibland.

Men vad fasen, ingen kan allt från början!

Nu är det snart dags för LIA2. Spännande . Men jag är skräckslagen! Jag trivdes ju så bra på min LIA1! Tänk om LIA2 blir katastrof?

Men en sak i taget!
Nu är det dags att ta tag i medicinsk terminologi eftersom vi har prov på det i morgon.. Nervsystemet står på tur.

Tjillevipp!