Deppdag deluxe...

Känns inte bra nån jävlastans i kroppen. I och för sig, om jag känner efter så har jag nog inte ont i höger armbåge.... Typ.. Hälsenorna värker, axeln bråkar, ryggen gör ont som satan, huvudvärk, ingen aptit, trött som ett helt ålderdomshem... Ingen lust till nåt. Vill bara gräva ner mig i soffan under en filt och titta på film..
 Ensamheten slår mig som ett slag i ansiktet. Bortglömd. Dissad. Bara ett telefonsamtal hade varit ok. Hur är det? Jo, det är under kontroll. Egentligen.

Men just nu, i detta nu, är jag ensam. Jävligt ensam. Värken jävlas å det grövsta, men jag vill inte prata med nån OM den. Jag vill ignorera den. Och det försöker jag med. Det går ganska bra faktiskt.
Jag har förstått nu att jag inte är nån som man vill umgås med.
Jag är nog en kul prick att träffa ibland kanske, men inte mer än så.

Okidok. Jag håller mig härborta. I periferin. Som en liten bortglömd kaffekopp längst inne i skåpet.
God dag.