Deppdag deluxe...

Känns inte bra nån jävlastans i kroppen. I och för sig, om jag känner efter så har jag nog inte ont i höger armbåge.... Typ.. Hälsenorna värker, axeln bråkar, ryggen gör ont som satan, huvudvärk, ingen aptit, trött som ett helt ålderdomshem... Ingen lust till nåt. Vill bara gräva ner mig i soffan under en filt och titta på film..
 Ensamheten slår mig som ett slag i ansiktet. Bortglömd. Dissad. Bara ett telefonsamtal hade varit ok. Hur är det? Jo, det är under kontroll. Egentligen.

Men just nu, i detta nu, är jag ensam. Jävligt ensam. Värken jävlas å det grövsta, men jag vill inte prata med nån OM den. Jag vill ignorera den. Och det försöker jag med. Det går ganska bra faktiskt.
Jag har förstått nu att jag inte är nån som man vill umgås med.
Jag är nog en kul prick att träffa ibland kanske, men inte mer än så.

Okidok. Jag håller mig härborta. I periferin. Som en liten bortglömd kaffekopp längst inne i skåpet.
God dag.

Nervös!

Jag är en nervös människa. Alltid orolig att jag gör fel. Eller missar nåt.

Ofta så HAR jag missat nåt, men nu hoppas jag att jag kommer ihåg allt.

Har precis anmält mig och betalat en kurs som jag ska gå i maj!

I POLEN! Jisses... Jag har aldrig varit i Polen. Jag kan inte uttala namnet på stället som jag ska till!! Nu måste jag försöka hitta resa till Warzawa (Det var det lätta namnet men inte namnet på slutdestinationen..) och sen vidare till vaddetnuheter... OCH fixa  hotell där.. Hrmmm...


Gör nu här en snabbinventering av mina språkkunskaper;

* engelska  - Check!
* Polska  - Nääääää...
*Tyska  - Med ett par öl i kroppen ska det nog funka (Förlåt Gunilla Hallesius, min tyskalärare på högstadiet, men jag hade heeeeeeeelt andra saker för mig i skallen på dina tyskalektioner på högstadiet)..

Pass är fixat, kursen betald. Nu ska jag bara utkräva betalt av chiefen på gymmet!!


Nästa del av mitt liv numera är lite intressant. Har nu inte ätit socker (vitt socker) sedan 1,5 vecka. Haft en vansinnig huvudvärk som nu lyckligtvis börjar ge sig! Undvikit vitt mjöl lika länge. Ingen pasta, inget ris, ingen potatis.. Ska bli intressant att se hur min psoriasis blir nu! Det ser bra ut, det måste jag säga! 1,5 vecka efter försöksstarten så har jag i alla fall mindre sprickor i händerna!

Fascinerande måste jag säga! Men nu är det dags att ta tag i den här dagen med allt som den innebär! Ortopedbesök står på schemat idag före skolan. Är lite nervös för vad domen blir för hälsenan...

Men en sak i taget! Ska hinna med en sväng till hästen först..

Nya kliv framåt!

Full fart i skolan och på jobbet... Nu är det bara veckor kvar, men så mycket som ska in i skallen!!

Nu är det kodning som gäller i skolan.. Inte lätt inte!
Sen blir det att sammanställa examensarbetet tillsammans med Carina.
Det känns som en mild västanfläkt jämfört med kodningen just nu.. Men det är ju så svårt när man inte riktigt vet hur man ska tänka. Det är ju en annan sak när man jobbar med det. Då blir det lite lättare faktiskt!

Jag kodar ju på jobbet, men det är inte riktigt samma sak som att sitta med det i skolan...

Intressant är det i alla fall med kodningen, även att jag blir vansinnig på det.

Snart är det examination efter 2 års studier! Det har gått skitfort! Och så är det dags att börja jobba "på riktigt"! Scary!

Vad gäller mitt andra jobb, som instruktör, så har jag tagit ett beslut. Jag kommer att ta en utbildning till!!
Denna gång en annan dansform! Ska bli så kul!

Ser fram emot detta och hoppas att det blir av så snart som möjligt!

Men nu dags att fara till jobb!!

Here we go again

Ny vecka startar nu. Vad ska den bära med sig?
Börjar med ett ryggskott. Inte spännande alls.
Men det ska jag försöka tukta med lite ridning idag!

Funderar på detta med det försvunna planet. Hur sjutton kan ett flygplan bara försvinna? Det kräver ju en hyfsat stor landningsbana för att palla med ett så stort plan. På aftonbladet står att läsa en rubrik om att det försvunna planet eventuellt ska användas som en missil? Hur sjutton får de reda på allt?
Flygplan Intressant är det onekligen, men skrämmande!

Vilken fruktansvärd situation för anhöriga! Jag förstår verkligen inte hur man kan göra något sådant här mot andra människor! Jag förstår inte hur man kan göra något illa mot någon annan människa över huvudtaget! Man kan såra andra människor utan mening, man kan skada andra av misstag, men att göra andra illa med flit, det förstår jag inte..

Så jag tar en kopp kaffe till och försöker bli människa... God dag!

Hej och tut, skitslut!

En vecka avklarad på LIA 4 som jag och Carina gör på Vaggeryds
hästklinik. Intressant! Lärorikt. Och jag inser mer och mer hur lyckligt lottad jag är som har en frisk häst!

Att följa det dagliga arbetet på kliniken, se veterinärer och veterinärassistenter i arbete, det är spännande! Att hantera dessa, i många fall, stora djur i situationer som för djuren är en trängd situation, det är onekligen intressant! Dock ett farligt arbete. Flera hundra kg panikslagen häst är inte så roligt...

Men det vet vad de gör och hanterar varje djur med största respekt. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt. Inte slappna av och känna sig säker med ett sådant djur!

Förvånansvärt lite skador men det grundar sig i ett försiktigt arbete.

Idag har jag en dokumentationsdag, vilket innebär att jag ska skriva på vår gemensamma rapport.
Det dagliga arbetet ska dokumenteras. Organisationen ska presenteras. Ord ska produceras. I mängder.
Det är inget större bekymmer i och för sig. Det skrivna ordet är enklare eftersom man skriver, flyttar om i texten... Flyttar om lite till, tar bort, lägger till..

Men först ett Zumba (r) Goldpass, handla och sedan hem och skriva!

Och det fortsätter!!

Fortfarande ingen träningsvärk!

Känns oförskämt bra måste jag säga.. Är ju liksom van vid att jag får träningsvärk efter mina pass. Egentligen borde jag inte få det med tanke på att jag kör så många pass som jag gör, men jag kör så olik pass, så det är inte konstigt att jag känner av olika muskler!

Har även börjat ta Fortodol, ett naturläkemedel innehållande bland annat gurkmeja. Detta ska vara bra för bråkande leder. Och det känns bättre!
Visst, jag är inte smärtfri, men det känns annorlunda!

Så jag fortsätter med mina tillskott!

Dag 3!

Dag 3 med Argi + och det är intressant att jag ännu inte haft någon träningsvärk. Känner hur koncentrationsförmågan börjar infinna sig. Lämpligt inför pluggandet till morgondagens tenta!

Känner mig inte trött i musklerna heller. Kan det vara så att det hänger ihop så pass?? Det ter sig så!
Och det gillas!
Men nu blir det lite till pluggande!

Puh!

Dag 1 snart till ända med test av Argi +!
Det är en produkt från Forever Living:
Argi +  är ett kosttillskott som innehåller en massa goa vitaminer, L-arginin (en aminosyra) och fruktextrakt från bland annat blåbär, hallon, körsbär, vindruvor och granatäpple!
Vitaminerna i (C, D, B6, B12 och folsyra) bidrar till immunförsvaret, minska trötthet och utmattning och muskelfunktion!

Det ska bli jättespännande att se vad min kropp säger om detta tillskott! Vitaminer är ju kanon att tillföra och jag tror att min kropp kommer att jubla om ett par dagar! 

Idag har jag haft Zumbapass med Landstingets personalklubb, som alltid på tisdagskvällarna, och det är så roligt! Svetten lackar, leendena hos deltagarna är stora och det är suveränt! 

Tillbaka till Argi +...

Jag har bekanta som tagit detta ett tag och de har pratat om hur bra de mår, piggare, orkar mer, sover bättre!! Gissa om min nyfikenhet växte! Så när jag la in min beställning till Forever nu så plockade jag hem 2 burkar. En för eget test och en till försäljning. Detta är ett pulver som man blandar i vatten. En halv skopa i ett glas kallt vatten, rör om med sked och drick! Smakar svartvinbär! Gott är det!

Nä om jag skulle ta och pallra mig upp och sova så det blir ny dag, så att jag kan ta en dos till med Argi +? ;) Hahaha! Men först en dusch och insmörjning med nästa favoritprodukt: Aloe Propolis creme. I´m in heaven!! Vill du veta mer? Hojta till på mig så ska jag försöka hjälpa till!

Tack å hej, leverpastej!!

Ångesthantering

Hur hanterar man ångest?
Den frågan har jag ställt mig själv många gånger nu de senaste dagarna. Känns som att den äter upp mig inifrån..
Men varför?
Jag är inte en person som låter mig nedslås av idioter i vanliga fall! Men nu bet det. Hårt. Försöker samla ihop mig och ta nya tag, men ångesten kom och hälsade på minsann. Bet mig.

Känslan kommer. Jag noterar att den är här, men försöker att släppa iväg den. Vill inte behålla den.

Du hör inte hemma här hos mig Herr Monster Ångest! Dra åt helvete! Du vet vem du kan parkera dig hos istället! Så jag släpper dig, här och nu.
Men det är inte lätt.
Hjärtat bankar och gråten är nära. Hela tiden.
Hur ska det bli imorgon då?
Om det känns såhär idag?

Bara grubblar. Funderar. Om och om igen. Måste hantera det här. Men inte på en duktighetsnivå, utan på en överlevnadsnivå. Gamla känslor rivs upp. Hade förträngt känslan av utfrusenhet och kränkning. Men det var såhär det kändes. Fast då var det med hot om misshandel utöver. Jag skulle ju minsann passa mig för att komma till skolan, för då skulle jag slås ihjäl.

Inte den nivån nu. Men känslan jag har i själen påminner om den rädslan. Kan inte visa mig svag. För då vinner ångesten. Beteendet var inte oväntat från ett av hållen, men de andra? Ja se det var oväntat.
Ett steg i taget. Kämpar för att hålla näsan över ytan. Drunknar snart i mina egna känslor.

Letar i känslorna. Finner faktiskt lite positivitet där! Jag kan!
Jag vill!
Jag SKA!

Börjar med positiviteten i passen idag. De skänker mig glädje!
Jag vet vad jag kan. Jag levererar.
Imorgon är en annan dag. Hade det inte varit för en föreläsnings skull hade jag hellre stannat hemma.

Nej, jag ger inte upp!
Tar ett djupt andetag och sätter ena foten framför den andra.
För jag kan.

Oväntat

Olika reagerar vi på olika saker. Men en sak är helt säker.. Det finns personer på denna jord som verkligen plockar fram mina sämsta sidor. Det är inte ok.

Jag väljer aktivt att inte ödsla energi på dessa människor. Men de tycks dras till mig likt magneter.

Jag förlåter er för er dumhet, ty ni kan icke rå för att eder tankeverksamhet är ur led!
Jag låter mig inte knäckas av detta.

Så jag säger som Torsten: Jag reser mig igen!

Jag tror minsann...

.... att hälsenerackaren är på bättringsvägen!
Känslan när man kommer till sjukgymnasten och kan berätta att hälsenan faktiskt knappt gjort ont sen sist!

Stötvågsbehandling is the shit!
Ont skall med ont fördrivas, eller??
Känner mig så nöjd efter dagens behandling och kan se fram emot en till behandling om en vecka.

Ska det äntligen bli ett slut på hälseneproblematiken?
Man kan ju hoppas!