Ibland undrar jag om det verkligen är jag som är så förvirrad jämt eller om det är någon form av allmänt syndrom?
Är förvirringen smittsam?
Genetisk?
Dagarna springer fram i min kalender.
Jag funderar lite över det faktum att alla andra verkar ha stenkoll. På allt.
Är det verkligen så?
Idag tänkte jag vara mindre förvirrad och vimsig.
Om jag kanske skulle ta och städa mitt hus?
Hrmmm..
Hittar massa saker på vägen bara.
Ska ta upp en hög med strumpor som bara blivit kvar på nerevåningen.
Då går jag inte bara upp med strumphögen och sen ner igen.
Nej då.
Inte en chans.
sannolikheten att jag skulle göra det är liten.
T o m minimal.
Jag har nämligen en förmåga att hitta hundratolv saker på vägen...
Och när jag väl kommit upp för trappan så är det med ett helt annat mål än det jag hade från början.
Försöker igen.
Den här gången får jag faktiskt med mig strumphögen.
Går upp med den för trappan.
Lägger i strumporna i lådan. Rätt låda t o m!!
Går jag sedan ner och fortsätter med det jag höll på med??
Knappast.
Jag hittar ju massor med grejer som jag MÅSTE göra där och då!
Så, när jag efter en lång stund kommer ner igen så har jag ju glömt vad jag höll på med från början!!!
Hur ska man kunna bli en sån där brastädande människa?
Skriva listor på vad jag ska göra och sen följa den stenhårt?
Nä, jag tar och kollar vem som spelar wordfeud en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar