Vänskap

Vänskap är något som man inte ska ta för given.
Man måste arbeta för att den ska fungera.

Ibland händer det saker som man inte kan rå över.
Det bara sker.

Med eller utan yttre påverkan.
Hade en vän som jag pratade mycket med.
Vi pratade om allt.
Dagligen.
Telefon, msn, sms...
Men så hände något.

Jag tror det kom smygande.
En "vän" som kom emellan.
Eller hur man ska uttrycka det.

Det var en gemensam vän till oss.
Jag kunde säga till min vän vad jag tyckte om saker.
Och hon lika till mig.

Lättsamt.

Men så började jag plötsligt få höra underliga saker på omvägar som min"vän" och andra i hennes omgivning ansåg om bl a mig och flera andra.

Den ena efter den andra underliga saken dök upp.
Jag kände mig alldeles förvirrad.

Insåg att nej, nu har jag nog tyvärr förlorat en vän.

Lång tid gick utan att vi talades vid alls.
Så skrev jag ett mail till henne där jag beskrev mina känslor kring det hela.

Det var jobbigt att skriva eftersom jag ju inte visste vad och om jag hade gjort något fel som gjorde att vår vänskap rann ut i sanden.

Jag fick aldrig något svar.

Så jag vet fortfarande inte vad som gick snett.

Eller jo, det vet jag nu eftersom jag fick reda på sedan att det var en annan sk "vän" som snackade ner mig...

Varför?
Bra fråga.

Är historien på väg att upprepa sig?
Att vänner man hade kliver iväg?
Kan vara så.
Men då är det väl meningen i så fall.

Jag står kvar.
Samma person.
Samma åsikter om det mesta.

När man får höra saker på omvägar som jag ska ha sagt eller gjort, då blir jag ledsen.
När jag får höra att jag "är" på ett visst sätt.
Det är inte roligt.

Vad som har lett fram till detta vet jag inte.
Men jag känner mig förvirrad.

Just nu mer än någonsin.

Jag har lovat mig själv att inte bli utnyttjad av "vänner".
Vänskap är ett givande och tagande.
Som ett bankkonto.

Har funnit nya vänner på vägen.
Det är jag tacksam för.

Mycket.

I morgon är en annan dag.